TRÄD

Träd.

Jag gillar träd.

Jag gillar björkar. Mest för deras stammar skull. Vill ha en björkdunge där solen spelar mellan vita, tunna stammar. Som en film av Klaus Härö.

Jag gillar ekar. För att de är så stora och så mäktiga. Och för att de blir så gamla. Och för att det är så härligt att ligga och sova på ett slitet, mjukt, blommigt täcke i skuggan av en ek.

Jag gillar kastanjer. Kanske det träd jag gillar mest. Och det har inte så mycket att göra med kastanjerna. De är ju lite roliga i sig. Mest handlar det om bladen, när de slår ut. När knopparna kommer. Och när hela trädet står i blom. När blommorna ramlar av och små, små kastanjer börjar formas i uppochnedvända klasar. På jobbet har vi en gigantisk kastanj, strax utanför fönstren. Så fort man går i korridoren ser man den. Och där går man ofta. Just nu blommar den för fullt och blommorna börjar gå mot sin undergång. Trädet är vackert och gör mig lite gladare när jag går i korridoren.

På lotten finns inte ett enda träd. Men en liten bit utanför vårt staket finns ett område som är allas och ingens. Där växer den här häggen. Det är fest när den blommar. Då är sommaren här.

Det är ingen kastanj. Inte heller en ek eller en björk. Men den är fin ändå.