Potatis. Det är väl något alldeles speciellt ändå. Det är inte bara väldigt gott. Det känns genuint också. Att få förgro, sätta ut och sen det bästa, kupningen. Gång på gång får man kupa sin potatis. Då mår man fint.För 38 dagar sedan hade den kommit såhär långt. Frågan är hur långt den har kommit om 22 dagar från idag. Då är det midsommar.
Tänk att ta med sig en burk sill, lite salt, gräddfil och ett trangiakök. Och några goda vänner. Då kan det bli en riktigt härlig midsommarlunch på lotten. Potatis, dill och gräslök finns ju på plats. Man får drömma och hoppas.
Samma dag var utsikten under fiberduken denna. Längst fram rädisor. Längre bort löken. Det ser bra ut. Och sist jag tittade hade det kommit upp mer i landet och löken växt sig lite högre. Måste upp snart och kika till det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar