Sniglar. Fina. Men mest äckliga. I alla fall de utan snäcka. Och speciellt de spanska.
"När daggen lyfts av sol
spelar ängsflugorna upp.
Vart ögonblick byter de plats
men vinande ljudstråk.
Det surrar i timmar.
Vindilar rör vid gräsen och flyttar ljusdagrar.
Men sniglarna dröjer sig kvar över dagen
i varaktiga skuggor.
Inte förrän sent om kvällen bryter de upp.
De avreser då till en närbelägen lund,
för dem ett fjärran land."
I trädgården är den närbelägna lunden komposten tror jag. I dag låg där en hel släkt och hade det bra. Tills jag kom med sekatören och massakern var ett faktum. Först halshuggning och sedan kvävning i en platspåse. För säkerhets skull. Sen soptunnan. Innan jag gick hem fick jag gå en vända till med sekatören.