Vissa saker tycker man om bara. Utan att man riktigt vet varför. Men kanske hör det ihop med minnen.
I Brevik finns det fullt av krolliljor. Och har alltid funnits. Jag har lärt mig att de frösår sig lätt. Men att det tar sju år innan de blommar. Lite fint att få vänta så länge på något som är så vackert.
Pioner är också förknippat med minnen. Framförallt doftminnen. I trädgården finns det pioner. De är knappt en halv meter höga och blommar inte. Mammas pioner når lagom upp till näsan och hur många man än plockar så syns det inte. Som pojken med guldbyxorna. Fast pioner. De slog ut i veckan och jag passa de på att ta med ett fång hem. Nu sover jag till piondoft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar