TIDEN GÅR

Jag inser att det är nästan en evighet sedan. Sedan jag visade vad som hänt. För det har verkligen hänt en hel del. Allt som ser så ensamt ut på bilderna har bildat skogar. Skogar av grödor. Skogar av ogräs.

Gurkan är inlagd, morötterna upptagna och purjolöken blommar. Det är bara den kvar nu. Och jordärtskockorna. Sen är skörden slut. För i år. Och allt packas ihop för en lång och kall vintervila.

GRÄSLÖKSLYCKA

Man vill så gärna plocka med sig blommor hem. Men det är en liten mellanperiod. Det som blommar är så skört. Vallmon nästan lönlöst att försöka ens. Pionerna är för få. Daggkåpa går fint. Och gräslöken. Och tittat men riktigt nära är det fantastiskt fint.

KUNG LILJEKONVALJE

På hemvägen genom skogen växer det liljekonvaljer i mängder. Hela hav. Några helt otillgängligt på andra sidan bäcken. Men på andra ställen går det lätt att plocka en liten bukett. Nu står de i mitt hem och sprider väldoft. Fina att se på är de också.

Förra sommaren såg jag också liljekonvalj. Fast en som var mycket, mycket större. På Tjörn. Pilarne. Konst. Fint.

MER FÄRG NU

Det har gått en vecka ungefär. Och överallt har vallmon vecklat ut sig själva. Lika fascinerande varje år.

Fotogenlyktan är på plats.

Blåklint

Akljeor i blått och vitt.

Humle

Glädje. Knoppar.

Iris

VATTEN, VATTEN, BARA VANLIGT VATTEN

Allt behöver vatten. Det blev tydligt idag. Jag planterade, sådde och skulle se om mina odlingar inför helgen. Vattnade med både vattenkanna och vattenspridaren. Men så lite vatten det kom. Vattnade små, små delar åt gången. Sen kom det inget vatten alls. Jag blev törstig. Fick dricka det lilla varma vatten jag hade kvar. Mina nysådda frön och nyplanterade lejongap fick leva på hoppet om kommande vatten. 

Men bara en liten stund. För ganska snart kom vattnet tillbaka. Och jag kunde vattna två land samtidigt. Växterna fick vad de behövde och jag behövde ett bad. Så det blev ett bad. För två veckor sedan hade jag vantar. 

SPRICKFÄRDIG

Alltså. När våren blir sommar och värmen kommer utan att tveka. Då blir jag sprickfärdig. Sprickfärdig av längtan. Till sommarens lata dagar, att bara ligga under träden och titta mot himlen och att få kasta sig i kallt, friskt vatten. Men också bara allmänt sprickfärdig. Som tur är har jag några vänner i trädgården som också är precis sprickfärdiga. Låt mig presentera...

... sprickfärdig vallmo,

sprickfärdig pion, 

sprickfärdig blåklint

och sist, men verkligen inte minst, sprickfärdig akleia.

BLOMSTERTID

Nu börjar tiden då man kan plocka in sina blommor. Ännu bara några få, men det kommer att bli mer och mer. I trädgården finns bara några få blommor på nejlikeroten. Kirskålen invaderar och tar över mer och mer för varje år. Men förgätmigej finns det gott om. Och daggkåpa.

När man promenerar hem får man plocka med sig en blommande kvist. Fast bara en liten. Och om ingen ser. 

I grönsakslanden börjar det hända lite. Lite här och där. Salladen börjar komma upp. Mest ruccolan förstås. Morötterna visar sig försiktigt. Jordärtskockan likaså. Men vinner - det gör löken.

EN ANNAN DAG

Nu har jag gjort det. Igen. Bönorna är på plats. Och jag är orolig. Inte så mycket för frost, men för sniglar. Tänker att rullarnas kant kanske hjälper lite. Känns bättre att tro det i alla fall. Eftersom frosten och sniglarna tog mina solrosor satte jag borlottibönorna där istället. Kan bli lika bra.

Vaxbönorna. Jag önskar er lycka till!

Spännande ska det bli att se gurkan växa. Om den gör det. Men det har ju funkat fint med squash, så jag har hoppet kvar. Önskar mig egen inlagd gurka till hösten. 

HELST EN ANNAN DAG

Ännu mer vatten. Så jag tar vagnen hem. Struntar i plantorna. Tänker att de klarar sig. Och vattna behövs ju inte. Så gurkan och bönorna får lite vatten. Och skydd för solen. 

Efter helgen. Då. Då ska jag göra det. Även om regnet öser ner.

NÄSTA GÅNG GILLT

Tycker att tredje gången gillt är onödigt. Tycker det kan räcka med två gånger. För jag vill inte att frosten tar mina bönor en gång till. Det får räcka nu.

Imorgon åker de ut i landet. Liksom gurkan. Det blir spännande. Det kan vara lite väl tidigt, men här hemma trivs den inte heller längre. Nästa vecka blir varmväder. Det blir bra. På alla sätt.

SJÄLVBEVATTNING

Det regnar. Det är kallt. Jag är frusen, snorig och kall om tårna. Det är höst. Känns det som. 

Men. Regnet är en gåva. Intalar jag mig. Och tänker att jag slipper i alla fall vattna.

LITE LYX

När man har sin egen trädgård får man lov. Lov att göra som man vill. Lov att unna sig. Unna sig lite lyx. Som att plocka tulpanerna med sig hem. Först tog jag tre. Sen tog jag ännu fler.

Tulpaner som dör i vas måste dö en bättre död än ute. I alla fall en vackrare död. Som jag tycker är vacker att beskåda. 

Ytterligare lyx. Att någon klipper ens gräsmatta. Med cylinderklippare och för hand. Tror aldrig att det har varit så välansat som nu. Fint. Lyx. Tack.

Å NEJ!

Det har varit frost. Illa. Bönorna har nog dött. Helt. Men det verkar som om det mesta andra har klarat sig... Solrosorna var lite ledsna, men det kan ju bero på annat än frost.


Tur att jag har fler bönor i fönstret! 

MISSLYCKAD JÄSNING - OCH LITE ANNAT

En solig, kall dag. Vinbärsbuskarna är beskurna. Kanske lite i fel tid, men det gör inget om skörden påverkas så att den blir lite mindre. Och stöden runt om är lagade. Redo. Men man tittar allt för sällan på blommorna. Fina.

Jag byggde en limpa. Men precis som andra limpor jäste den inte som den borde. Men det kan kanske bli bra ändå. Halva limpan är sådd. Andra halvan väntar på bättre tider. Varmare tider. Då blir det gurka. Förhoppningsvis.

Ringblommor längs kanten av limpan.

Purjolök.

Rabarberfamiljen förökar sig, växer till sig och jag blir alldeles till mig. Till kvällen blev det rabarberkräm. Nästa gång blir det nog rabarberpaj.

Sockerärt i toarulle.

Sockerärt och vaxbönor.

Solrosfältet. Smalt och inte så stort. Men tätt mellan solrosorna.

MED EN ENKEL TULIPAN

Jag åkte till Köpenhamn. Våren hade kommit av sig. Båda där och hemma. En liten avstickare från planen ledde mig genom en stor kyrkogård. Där var det varmare. Och fina tulpaner.

I trädgården har tulpanerna kommit lite olika långt. De röda är alltid först. Förra veckan fanns det en utslagen. Och en hel rad med sprickfärdiga knoppar. Värt att firas med barfotafötter.

Nu blommar alla. Jag unnar mig. Unnar mig lyxen att ta med några hem. Nu står de här på min byrå och gläder både mig och flickan och fågeln.